När mamma var på besök fick jag äntligen upp mina koppar jag ärvt ifrån min mormors mormor. Tack för att släktingarna haft bra smak. Så söta så man dör. Sjukt små att varken servera kaffe i eller någon typ utav efterrätt, men då också lagom stora att ha ståendes framme. Får nog bli att jag dukar med dom med snittblommor eller något i.